Tjäder Tetrao urogallus
Tjädertupp. © Steve Dahlfors
Tjäderhöna. By --Xocolatl via Wikimedia Commons
Latinskt namn:
Tetrao urogallus - Släktnamnet Tetrao är ljudhärmande och användes i klassisk grekiska om en stor hönsfågel. Artnamnet urogallus betyder "uroxetupp".
Typiska kännetecken:
74–90 cm. Vingspann ca 115 cm. Honan ca 25 cm mindre. Vår största skogsfågel. Tupp och höna tydligt olika utseende. Tuppen svart intryck med blågrönt bröst och vita teckningar på vingknoge och bröst. Rött ögonbryn. Honan brunspräcklig med rödbrunt bröst.
Förväxlingsrisk:
Orre: Mindre, med kluven stjärt.
Finnes:
I större barrskogar i hela landet upp till barrskogsgränsen i fjällen. Sommartid även uppe på högfjället.
Äter:
knoppar, späda blad, bär mm. Även insekter och maskar, särskilt ungarna matas med insekter. Under vintern huvudsakligen tallbarr.
Läte:
Ganska tystlåten förutom under spelet då tre olika läten kan urskiljas. "Knäppningar" som upprepas snabbare och snabbare, följs av "klunken" och sist "sisningar".
Häckar:
Lägger sina 8-9 ägg i en enkel fördjupning i marken.
Tjädertuppen är mycket större än hönan, verkar mörk och har rätt lång rundad stjärt. Han flyger upp med ett brakande och ger sig av i typisk hönsfågelflykt, hastiga vingslag omväxlande med glid. I flykten sträcker han ut den grova halsen. Hönan kan förväxlas med orrhönan men är betydligt större, har rundad stjärt och är mer rödaktig på bröstet.
Tjädern har på senare decennier avtagit starkt i större delen av Skandinavien. I vårt land förekommer den dock fortfarande från norra Skåne till Torne lappmark. På Öland har tjädern utrotats men återinplanterats 1909. Inplanteringsförsök har gjorts även på Gotland, där arten möjligen aldrig förekommit spontant. Enligt officiell statistik finns det idag (2019) omkring 350 000 tjäderpar i Sverige.
Tjädern är storskogens fågel. Särskilt trivs den i barrskogar med starkt inslag av tall. Gärna uppehåller den sig i blandskogar med asp, där mossiga blockmarker omväxlar med kärrdrog. Mest uppehåller sig tjädern på marken utom under snövintrar, då den söker föda i trädkronorna, framför allt i tallar. Natten tillbringas emellertid regelbundet i träd, utom i övre Norrland där den för kylans skull övernattar i gropar i snön.
Vid månadsskiftet mars - april börjar tjäderleken i mellersta Sverige. Tupparna samlas på spelplatserna i tät och oftast grov skog. Någon anhopning av speltuppar som vid orrleken är det sällan, utan speltjädrarna sitter rätt långt från varandra. Spelet börjar på nattkvisten just i första gryningen, varvid tuppen sitter med uppåtsträckt näbb, hängande vingar och solfjäderformigt uppslagen stjärt. Varje sångstrof, knäppningar, klunk och sisningar, tar ungefär 7 sekunder. I dagningen tar markspelet vid. Senare hälften av april, "höneveckan", syns och hörs hönorna på spelplatsen.
Efter parningen försvinner hönsen, och i slutet av april eller oftast i början av maj, läggs de sex till tio gulvita, brunprickiga äggen. Boet, en grop i marken med eller utan beklädnad av löv, barr och enstaka fjädrar, placeras vid roten av ett träd, under en slokande grangren eller bland bärris och ljung. Hönan ruvar ensam i 27 - 29 dygn och tar också vård om kycklingarna. Dessa lever mest av insekter. De är i stånd att flyga redan efter två till tre veckor.
Under eftersommaren och hösten lever tjädern i stor utsträckning av blåbär, kråkbär och aspblad. Under vintern utgör tallbarren en väsentlig del av födan. Vid denna årstid kan tjädrarna, särskilt tupparna, traktvis samlas i riktiga flockar i tallmoarna. I huvudsak tycks tjädern vara stationär, men från Ryssland finns uppgifter om rätt omfattande flyttningsrörelser.
Bastarder mellan orre och tjäder händer då och då. Vanligast är att en orrtupp beblandar sig med en tjäderhöna. Dessa bastarder är oftast sterila och kallas för rackelhanar. Korsningar mellan dalripa och tjäder har också rapporterats ett fåtal gånger.
Tjädern är Gästriklands landskapsdjur.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
By --Xocolatl 21:39, 27 January 2008 (UTC) (Own work) [Public domain], via Wikimedia Commons