Storspov  Numenius arquata

Latinskt namn:
Numenius arquata - Numenius kommer av numen som betyder "nymåne". Detta syftar på den böjda näbben. Artnamnet arquata betyder "bågformig" och syftar även detta på näbben.

Typiska kännetecken:
50-55 cm. Vingspann ca 1 meter. Brunspräcklig med lång nedåtböjd näbb. Vit på övergumpen. Den största vadaren. I flykten syns att "handen" på vingovansidan är tydligt mörk.

Förväxlingsrisk:
Småspov: Har kortare näbb, mörka hjässidband och ganska mörkt ögonsträck som inramar det ljusa ögonbrynssträcket.

Finnes:
Häckar i hela landet utom på västkusten och i fjällen. Vanligast i norrland.

Äter:
Maskar och andra ryggradslösa smådjur.

Läte:
En karaktäristisk stark, rytmisk och drillande sång som kan upplevas som ödslig och dyster. Dess lockläte är en stark uppåtkrökt vissling.

Häckar:
På jordbruksmark, myrar och vid sjöar. Bo på marken.

Tidigare var storspoven ganska vanlig men har på senare år försvunnit från många områden. Anledningen är sannolikt bl.a. ett förändrat jord- och skogsbruk där arealen av ängsmark kraftigt minskar och där myrar dikas ut och växer igen. Att storspoven blivt mer sällsynt beror troligen också på omfattande jakt som numera är förbjuden i stora delar av Europa.

Ordet ”spov” har germanskt ursprung och syftar på den långnäbbade fågelns lite högfärdiga uppsyn och dess, till synes, misstänksamma uppträdande. Förr kallades storspov ibland för t.ex.: vindspov, vindspole, tullare, långnäbba eller kovipa.

Storspoven flyttar tidigt och redan före midsommar kan man se flockar av spovar i södra Sverige. Det är honorna som flyttar först efter att ha lämnat ungarna i hanens vård. Hanarna flyttar i juli och ungfåglarna i augusti. Storspoven övervintrar på de Brittiska öarna och längs Västeuropas kuster. De återkommer i mars-april.

En storspov kan bli över 30 år gammal.

Storspov är landskapsdjur för Västerbotten.

Källa: Wikipedia, P2-fågeln, NRM