Kustpipare  Pluvialis squatarola

Kustpipare. By Hans Hillewaert via Wikimedia Commons Kustpipare ungfågel. By Arnstein Rønning via Wikimedia Commons

Latinskt namn:
Pluvialis squatarola - Släktnamnet "Pluvialis" kommer av latinet för regn, vatten. Artnamnet "squatarola" är möjligen en felskrivning av det italienska squamarola, fjällig varelse, syftande på ungfåglarnas fjälliknande fjädermönster.

Typiska kännetecken:
Ca 25-30 cm. Vingspann ca 55-50 cm. Svart ansikte och bröst. Svartvit brokig ovansida. Vit panna och på sidorna av halsen. I vinterdräkt och hos ungfåglar är ovansidan gråbeige, buken vitaktig och bröstet brokig i en ljust beigegrå ton. I flykten syns, i alla dräkter, svarta armhålor och brett vitt band på ovansidan vingen.

Finnes:
Flyttar genom Sverige till och från häckplatserna i norra Ryssland.

Äter:
Maskar, kräftdjur, snäckor och insekter.

Läte:
Flyktlätet en trestavig vissling “pii-y-vii”.

Häckar:
Inte i Sverige. Boet en grund grop i marken. Lägger ca 4 ägg som båda föräldrar turas om att ruva i ca 25 dygn. Ungarna flygfärdiga efter ca drygt 3 veckor och söker sin egen föda redan som mycket små.

Höstflytten mot västeuropas och västra afrikas kuster sker i juli-oktober. De vuxna fåglarna flyttar ganska snart efter häckningen medan ungfåglarna blir kvar ytterligare ca 4-6 veckor. Vårflytten i maj-juni. Kustpipare flyttar ofta på mycket hög höjd och non stop över Sverige. De flesta observationer av kustpipare sker under höstflytten då de i bland rastar i kustbandet.

Kustpipare kallades tidigare för brockfogel.

Källa: Wikipedia, NatureGate. Bilder: By Hans Hillewaert (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons, By Arnstein Rønning (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html) or CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons