Dvärgmås  Hydrocoloeus minutus

Dvärgmås. By Martin Vavrik via Wikimedia Commons Dvärgmås, ungfågel. By kallerna via Wikimedia Commons

Latinskt namn:
Hydrocoloeus minutus - Betyder ungefär liten mås.

Typiska kännetecken:
Vår minsta mås, längd omkring 25 cm. Vingspann ca 65 cm (ca 2/3 av en fiskmås). I flykten påminnande om tärna. Vuxna fåglar har mörk vingundersida och en ljusgrå vingöversida. Helsvart huvud. Vinterdräkt och ungfåglar har inte helsvart huvud.

Förväxlingsrisk:
Skrattmås. Större. Spetsigare vingar.

Finnes:
Även om dvärgmåsen inte är så vanlig har den dock ökat i antal under de senaste 10 åren. Häckar numer på flera platser i Sverige.

Äter:
Insekter som fångas på vattenyten eller i luften.

Läte:
Ett nasalt "kjäk".

Häckar:
I små kolonier vid havsvikar eller näringsrika sjöar och dammar. Bo på flytande vasshögar eller i andra sjöfåglars gamla bon. Lägger 1-5 ägg som båda föräldrar turas om att ruva i ca 3 veckor. Ungarna är flygfärdiga efter ytterligare ca 3 veckor.

I häckningsdräkt är huvudet sotsvart och det svarta sträcker sig långt ned på halsen och nacken. Mantel, skuldror och vingtäckare ljust blågrå. Handpennor och armpennor med blågrått ytterfan, blygrått innerfan och vita spetsar. Undre sidan av handpennorna och armpennorna skiffergrå, förutom de vita spetsarna. Undre vingtäckare mörkgrå eller nästan svarta. Nedre delen av halsen samt kroppssidorna och hela undersidan vita, liksom även bakryggen, stjärten och undergumpen. På undersidan framträder ofta ett svagt rosafärgat skimmer. Näbb rödbrun, fötter röda, iris mörkbrun, ögonlockskanter röda.
I vinterdräkt är pannan och huvudets sidor vita, medan hjässan och nacken samt halsryggen är ljusgrå. Framför och under ögat finns en svartgrå strimma och i örontrakten en fläck av samma färg. Kroppens undersida saknar den rosa färgskiftningen.
Dvärgmåsen är en ostlig art som har invandrat till Sverige. På 1700-talet kände Linné den ännu inte som häckfågel i landet, och de första säkra uppgifterna om häckning kan dateras till 1821, då Sven Nilsson rapporterade den som bofast på Öland och Gotland.
Numer häckar den oregelbundet, även på flera ställen i Småland, Västergötland, Värmland, Närke, Upplland och Norrbotten. Antalet häckande par år 2012 beräknades till runt 3000, men antalet förmodas öka.
Dvärgmåsen trivs bäst vid grunda träsksjöar, träskliknande havsvikar, men trivs även på småholmar i inre skärgården. Den uppträder gärna kolonivis och är ofta tillsammans med skrattmåsar eller tärnor.
Boet placeras gärna på flytande anhopningar vassrötter eller annan vegetation, eller på gungfly. Särskilt i skärgården kan det dock ligga på fast underlag, exempelvis på trädlösa små holmar bevuxna med starrgräs. De flytande bona kan ha en diameter på omkring 50 cm är rätt omsorgsfullt byggda av vassrör, och andra vattenväxter, men vid häckning på fast underlag nöjer sig dvärgmåsen med en obetydlig grop, sparsamt fodrad med torra växtdelar. Äggläggningen sker i slutet av maj och början av juni. Oftast läggs tre ägg, men kullar med två ägg är inte ovanliga. Till färgen är de mörkt brungula eller olivbruna, med mörkbruna och gråaktiga fläckar. Ruvningstiden är 23 till 25dagar.
Ungarna simmar omkring och döljer sig vid fara i vass eller annan vegetation ute i vattnet. Föräldrarna insamlar all föda till ungarna i närheten av häckplatsen. De är föga skygga och sveper aggressivt ned över mänskliga inkräktare.
Dvärgmåsen är en flyttfågel som lämnar häckplatserna tidigt, i juli eller början av augusti. Ringmärkningsresultat tyder på att en viss del av Östersjöområdets dvärgmåsar övervintrar i England och nordvästra Tyskland. Om vintern är dvärgmåsen även allmän i Holland och den uppträder tämligen regelbundet längs Europas västra kuster ända ned till Spanien. Dessutom förekommer emellertid ett sträck mot sydost till Svarta havet och Sydosteuropa. Återkomsten till Sverige sker i april - maj.
Födan utgörs till avsevärd del av insekter som fångas både i luften, på vattnet och på marken. Därjämte förtärs maskar, kräftdjur och mollusker samt småfisk, särskilt spigg. Avfall från mänsklig bebyggelse utnyttjas däremot inte i någon större omfattning, åtminstone inte under häckningssäsongen.

Källa:  Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck. Bilder: By Martin Vavrik (Own work) [Public domain], via Wikimedia Commons, By kallerna (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons