Tornseglare  Apus apus

Latinskt namn:
Apus apus - vilket betyder, fotlös.

Typiska kännetecken:
17-18.5 cm. Vingarna är smala och långa och kroppen spolfomig. Har helmörk undersida och endast strupen är ljus. De unga fåglarna har svartare grundfärg, ljus panna och tygel (vit fjäderbräm).

Finnes:
Tillbringar den största delen av sitt liv i luften. Den förekommer över hela landet och då helst i samband med mänsklig bebyggelse. Den är dock ovanlig eller saknas i fjällen, i fjällbjörkskogen och i de yttre delarna av skärgården.

Äter:
Flygande Insekter.

Läte:
Ett genomträngande och entonigt läte. Särskilt tydligt hörs det under högsommarkvällar då de i kör ger i från sig skrik samtidigt som de flyger tätt över hustaken.

Häckar:
Under takpannor, i håligheter i murar, i hackspettshål holkar och liknande. Boet består av strån, almfrukter och d.y.l. som sammanfogas med hjälp av saliv. Äggen (2-3) läggs i juni och ruvas av båda föräldrana, som för övrigt håller ihop hela livet.

Ett annat namn för fågeln är tornsvala, trots att den inte alls är släkt med dessa. Den tillhör familjen seglare. Tornseglaren lämnar landet i slutet av juli-september, då den flyttar till Afrika. Den återkommer i maj - juni.

Tornseglare är extremt anpassade till ett liv i luften. Efter att de börjat flyga befinner sig många individer i luften i två till tre år då de häckar för första gången. De uppträder mycket sällan på marken och ibland sägs det att den inte kan lyfta från plant underlag, men detta är inte fallet för en frisk fågel. På högsommaren är de sociala fåglarna mycket påfallande i luftrummet över städerna med sina gälla skrik. Vid sina flygmanövrer kan de i störtdykningar uppnå hastigheter på över 200 km/h.

Den svenska populationen har under en 30-årsperiod minskat med 30-50%. Orsaken till minskningen kan dels bero på händelser i Sverige men möjligen även i Afrika. Minskat antal boplatser som en följd av ändrad takläggningsteknink kan vara en anledning. Andra tänkbara orsaker är minskad tillgång på föda, vilket kan gälla både för häcknings- som för övervintringsområdet. Den svenska populationen har uppskattats till 200.000-400.000 par.

I folktron skiljer man inte alltid så noga på svalor och seglare. Tornseglarens andra namn, tornsvala har fått många andra namn. Några av dessa är: ringsvala (Närke), gråsvala och svartsvala (Medelpad), kyrksvala, taksvala och regnspira (Västerbotten), regnsölu (Hälsingland), solsvärta (Skåne), svalhök (Bohuslän), och skogssvala (Lappland).

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck, Wikipedia