Sothöna  Fulica atra

Latinskt namn:
Fulica atra - "Fulica" var namnet på en vattenfågel under antiken. "Atra" betyder svart.

Typiska kännetecken:
38 cm. Den enda helsvarta vattenfågeln med iögonfallande vit näbb och vit panna. Benen är gröna med hudflikar på tårna istället för "hel" simhud som änderna har.

Förväxlingsrisk:
Rörhöna: Avlångare kroppsform, brunsvart med en röd näbb och panna. Vita undre stjärttäckare och vit rand på kropssidorna.

Finnes:
Häckar allmänt i södra och mellersta Sverige, mer sparsamt i Dalarna och längs Norrlandskusten.

Äter:
Insekter och deras larver, snäckor och vattenväxter, bland annat näckrosfrön.

Läte:
Mest typiskt är ett ljudligt, upprepat "köck" och ett stundom högt "pitts". Ungefär som någon tappar en glödlampa mot en sten inne i vassen.

Häckar:
I eller vid vassruggar, men ibland också på en starrtuva eller på torrare mark bland svärdsliljor och andra vattenväxter. 

Namnet nämns först 1772, men är troligen äldre. "Sot-" syftar på fågelns svarta fjäderdräkt. Arten har även kallats blåsklacka och vattenhöna. Sothönan har funnits häckande i Sverige långt tillbaks i tiden. Ända sedan slutet av 1600-talet även om den då var mycket sällsynt. Under andra hälften av 1800-talet ökade antalet sothöns snabbt i södra och mellersta delarna av landet och spred sig sedan allt mer upp mot norr. I Västerbotten dröjde det ända till 1964 innan den första häckningen kom, men sedan efter 1973 etablerade sig sothöns mer allmänt i länet.

Den svenska populationen har idag uppskattats till 20.000 - 30.000 par. Sothönan är den allmännaste och och den mest lättobserverade av våra sumphöns. Populationen växlar starkt, inte minst beroende på hur hård vintern har varit. De fåglar som är först på plats, bygger inne i mer sluten vegetation, medan senare anlända fåglar med lägre status tvingas bygga längre ut mot öppet vatten, där hotet från äggplundrare är större.
Boet, en stadig korg av vassrör fodrad med fjolårsblad och vippor och ofta med en brygga upp från vattnet. Äggen är vanligen sex till nio, grågula med mörka prickar på. Många bon plundras av kråkor och andra äggtjuvar varför omläggning mycket ofta förekommer. Äggen kläcks efter 21 - 24 dagar och ungarna lämnar boet ganska snart och vårdas av båda föräldrarna. Efter åtta veckor klarar sig ungarna själva.

Till hösten drar sig många sothöns längre söderut. Övervintrar då i södra Östersjön eller längs med nordvästra Europas kuster. Återkommer till sina häckningsområden när isen börjar gå upp. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck