Domherre  Pyrrhula pyrrhula

Domherre hanne © Steve Dahlfors Domherre hona © Steve Dahlfors

Latinskt namn:
Pyrrhula pyrrhula - vilket betyder, eldröd.

Typiska kännetecken:
16-17cm. En stor och kraftigt fink med kort grov näbb, svart hätta som når ned till strupen, svarta vingar med breda vita vingband samt vit vid stjärtroten.

Finnes:
I barr-och blandskog i hela landet. Ibland även i stora parker och trädgårdar.

Äter:
Frön, bär och lövträdsknoppar och i viss mån även insekter.

Läte:
Lockar med ett mjukt, melodiskt och sorgset klingande vissling, pjuh. Sången är lågmäld och hörs mest under vackra vårvinterdagar.

Häckar:
I barr- och blandskog i hela landet. Tyst och tillbakadragen under denna period. Boet som byggs av honan, ligger på några meters höjd, oftast i en liten gran eller enbuske och består av kvistar och rottrådar.

På vintern söker domherren ofta upp fågelbord, vilket gjort att den är en av våra mest kända fågelarter.

Hanen kan bli mycket upprörd om man härmar hans flöjtande vissling vid reviret. Han spänner då ut det röda bröstet, svänger huvudet med den svarta kalotten fram och tillbaka och kan också från sin utsiktsplats gång på gång flyga över den härmande för en mer noggrann inspektion.

Vanligtvis betraktas domherren som stannfågel, men en del flyttar i oktober till Danmark och Mellaneuropa och återkommer i mars. Vissa år flyttar ett stort antal ut ur landet; år 1961 noterades vid Falsterbo fågelstation (SV Skåne) en verklig "massflytt", då hela 10.000 domherrar under en dag begav sig till Danmark.

Under våren kan fågeln lokalt ställa till med en del skada i fruktträdgårdar, då de knipsar av knoppar och årsskott av framför allt päron-och plommonträd.

Namnet domherre är troligen ett låneord från tyskans "doemher" och syftar då på dess domarhögtidliga sätt. Andra menar att namnet kommer från att den röda färgen liknar färgen på de katolska domherrarnas (kanikerna) röda dräkt.

Enligt en gammal legend har domherren fått sin röda färg då han på Golgata sökte dra taggarna ur Kristi törnekrona. Blodet färgade då hans bröst och har sedan dess fått behålla det. Enligt Småländsk folktro är det ett säkert tecken på snö inom tre dagar, när domherren på senhösten kommer till bebyggelse och äter av trädens knoppar.

Förr höll man ofta domherrar som burfåglar. De har nämligen en god förmåga att härma melodier.

I Sverige uppskattas domherrens bestånd till 250.000 - 500.000 par.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck, Wikipedia