Fjälluggla  Nyctea scandiacus

Latinskt namn:
Bubo scandiacus - Flällugglans tidigare latinska namn "Nyctea" har numer ändrats till "Bubo" eftersom man felaktigt hade placerade den i ett eget släkte. Studier av DNA har påvisat fjällugglans nära släktskap med berguv och därför klassificeras fjälluggla numera till släktet bubo. Släktnamnet bubo är onomatopoetiskt och bygger på ugglans hoande läte. Scandiacus betyder att den finns i Skandinavien.

Typiska kännetecken:
55-65 cm. Vingspann ca 140-165 cm. Hanen nästan helt vit. Honan Vit med brunsvarta fläckar. Gult öga och fjäderbeklädda tarser.

Finnes:
Häckar sällsynt i fjällen. Ungfåglar kan mycket sällsynt ta sig söderut utanför häckperioden vid dåliga gnagarår.

Äter:
Fjällämlar och andra smågnagare. Även fåglar.

Läte:
Under våren upprepade dova vittljudande "uo".

Häckar:
Ofta bo på marken på snöfri plats med god utsikt. Häckar i maj. Lägger ca 5-14 ägg beroende på födotillgången. Äggen läggs med ungefär en dags mellanrum och kläcks, ett efter ett, efter ca 5 veckor. Ungarna som därför är olika stora tas om hand av båda föräldrarna. Häckningens omfattning och geografiska utbredning styrs av tillgången på byten.

Fjällugglan förekommer i de nordligare regionerna på norra halvklotet och förflyttar sig långa sträckor i öst-västlig riktning beroende på var det finns föda. Antalet i Norden är mellan noll och några tiotal par.

Det latinska namnet på fjälluggla var tidigare Nyctea scandiaca. Senare forskning har visat att den passar bättre in i släktet Bubo och heter därför nu Bubo scandiacus på latin.

Källa: Wikipedia