Storskarv  Phalacrocorax carbo

Latinskt namn:
Phalacrocorax carbo - vilket betyder, svart, skallig korp.

Typiska kännetecken:
90 cm. Stor, svart, långhalsad sjö/havsfågel med en gul eller rödaktig fläck vid näbbroten. Ses ofta sitta på en sten och torka sina utbredda vingar.

Finnes:
Häckar och uppehåller sig vid såväl kusten som i sjöar oftast på grunt vatten.

Äter:
Fisk. Generalist och opportunist, dvs äter de flesta förekommande arter inom ett rimligt storleksintervall. Vanligaste byten i sjöar är mört, gärs och abborre, vid kusten strömming, tånglake, mört och abborre. Ålen förekommer endast sällsynt i födan.

Läte:
Grovt skorrande och kacklande läten.

Häckar:
Häckar oftast kolonivis på öar och skär och bygger ett bo av grenar, tång och annat material. Ibland även på marken eller i buskar. 

I skrift nämns skarven sannolikt för första gången av Olaus Magnus under tidigt 1500-tal. Benfynd tillhörande ungfåglar funna i samband med utgrävningar av Birka från 900-talet visar att skarven antagligen då häckade i området. Den rasen som häckar i Östersjön kallas också för mellanskarv. Andra namn är havstjäder eller ålkråka.

Under 1800-talet häckade skarven troligen endast i Skåne och Blekinge, där den dock blev så häftigt förföljd att den utrotades i slutet av 1800-talet eller möjligen något senare. Ca. 40 år senare återkom skarven och en koloni etablerades i södra Kalmarsund. Fram till 1980 häckade skarven fortfarande bara i Kalmarsund. Från slutet av 1980-talat och början av 1990-talet sker en snabb ökning och spridning i södra och mellersta Sverige samt utmed delar av norrlandskusten. Populationen i Sverige har ökat från ungefär 340 skarvpar 1975 till omkring 45.000 par år 2006.

Skarven är en skicklig dykare och fångar sitt byte vid botten eller i fria vattenmassan. Fiske i grupp är vanligt förekommande. Eftersom fjäderdräkten inte är lika vattenavvisande som hos andra vattenlevande fåglar, vistas deinte i vattnet mer än nödvändigt.

Skarvar har i sitt beteende en ovanlig företeelse som kallas "överslagshandling". Detta innebär att man gör en till synes omotiverad handling när den normala handlingen är blockerad. Exempelvis, när skarvhannarna hotar varandra under revirstrider men inte vågar angripa, kan den i stället plötsligt börja putsa sig, bygga på boet eller visa sexuella beteenden.

I april-juni läggs de tre till fem äggen och ruvas av båda makarna i 29 till 31 dagar. Efter ytterligare 50 dagar kan ungarna flyga, men de stannar ännu ett tag i omgivningarna för att till kvällen återvända till häckningskolonierna för övernattning.

Merparten av den svenska storskarven övervintrar i södra Europa. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck