Smådopping  Tachybaptus ruficollis

Latinskt namn:
Tachybaptus ruficollis - vilket betyder ungefär, snabbdoppande, rödhalsad fågel.

Typiska kännetecken:
27 cm. Den minsta av våra fem doppingar. Faktiskt något av det minsta man kan se i fågelväg som simmar i vatten. Känns igen på sina rödbruna kinder och strupe, och på en gulvit fläck vid näbbroten.

Finnes:
Sällsynt i de södra delarna av landet.

Äter:
Vatteninsekter, grodyngel, kräftdjur samt spigg och annan småfisk.

Läte:
En ofta upprepad drillande vissling.

Häckar:
Trivs främst i små dammar och gölar, som är så igenvuxna av vass, kaveldun, näckrosor och andra vattenväxter, att där knappt finns några öppna vattenytor. 

Namnet används första gången 1828. Ordet dopping syftar på doppingarnas dykande. Namnet "dopping" har i äldre tid används om flera sjöfåglar, kanske främst på knipan, däremot tycks det inte ha varit vanligt att det används för doppingar. "Små-" syftar naturligtvis på artens litenhet. Något annat namn än smådopping har arten aldrig haft.

Dess tillbakadragande leverne har säkert gjort att arten inte beskrevs från Sverige förrän 1796. Knappt 20 år senare beskrevs den som sparsamt förekommande i stora delar av Skåne. I takt med att kunskaperna om arten ökade omformulerades detta år 1858 till "tämligen sällsynt i södra och mellersta Sverige". Under de senaste 30 åren har arten ökat lite i antal med tros ändå inte uppgå till mer än kanske 300 häckande par.

En stor majoritet av de dammar som hyser häckande smådopping är små eller mycket små - endast undantagsvis över 5 hektar. Dessutom ska dammarna vara grunda, oftast mellan 1 till 2 meter djupa. Smådoppingarna saknas ofta i vatten där det finns gädda. Den vanligaste tolkningen är att gäddan äter smådopping. Kan också bero på att födokonkurrensen mellan gäddan och doppingen blir hög.

På grund av sitt undanskymda levnadssätt undgår smådoppingen säkerligen ofta uppmärksam, och dess vanor är inte så kända.

Fortplantningsbeteendet verkar dock överensstämma i stort med skäggdoppingen. Uppenbarligen kompenseras emellertid bristen på prydnadsfjädrar delvis med ljudsignaler, för under "spelet" kan man nästan oavbrutet höra drillande duetter.

Boet byggs i regel inte i den tätaste vassen, utan man finner den oftare i starrgräs, vattenklöver eller annan mer lågvuxen vegetation. Äggen som i regel är tre till sex, ruvas i omkring tre veckor. Det förekommer att smådoppingen lägger två kullar, varvid honan ruvar ensam den senare äggkullen.

I september - november beger sig smådoppingen till vinterkvarteren. Troligen ligger dessa i västra och nordvästra Europa. Återkomsten sker i mars och början på april. Ibland kan den även övervintra längst ner i södra delen av Sverige. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck