Ringduva  Columba palumbus

Latinskt namn:
Columba palumbus - vilket betyder, duva, ringduva.

Typiska kännetecken:
42 cm. Den största av våra duvor. Lätt att känna igen på den vita teckningen på halsen, och i flykten de vita banden på vingarna.

Förväxlingsrisk:
Tamduva: Något mindre. Saknar vit halsring och vita vingband.
Skogsduva: Mindre, svart vingband och svarta vingspetsar. Annars enhetligt gråblå.

Finnes:
Ringduvan finns spridd över större delen av Sverige, utom uppe på kalfjället och ute i ytterskärgården. Den häckar allmänt i södra och mellersta delarna av landet och blir lite mer ovanlig i det inre av Norrland.

Äter:
Mest vegetabilisk föda som knoppar, skott, bär och frön, men även smådjur som maskar och snäckor.

Läte:
Ett mjukt ganska dovt "Ko-koo-ko, ko-koo".
Eftersom många duvor har ganska snarlika läten så har man försökt att översätta duvornas läten till meningar. Ringduvans mening blir då: "men, gå då, ändå", till skillnad mot skogsduvan som bara säger "gå då".

Häckar:
Honan bygger ett ganska slarvigt bo av torra kvistar och grenar som hanen har hämtat. Ofta är boet så glest byggt att man kan se de lagda äggen underifrån mellan kvistarna.
De två vita äggen ruvas i 17 dagar. Ungarna föds sedan upp på en speciell "krävmjölk" som duvor har.

Namnet ringduva nämns första gången 1639. Fossila fynd visar på att den har funnits i Norden ända sedan yngre stenåldern dvs. minst i 5.000 år.

"Ring-" syftar antagligen på att den vita halsteckningen ser ut som en ring, eller att den vita teckningen på vingarna formas som en ring när duvan flaxar upp från marken.

Under parningstiden utför ringduvehanen ett flygspel, varvid han flyger framåt, stegrar sig och sedan med stelt hållna vingar glider neråt. Varje gång han når toppen av en sådan flygbana hörs ett klatschande ljud från vingarna.

Ringduvan flyttar söderut till Västeuropa i september och oktober. En del övervintrar i de sydligaste delarna av landet. Återkommer sedan i mars eller april.

Under den andra halvan av 1800-talet började ringduvan att etablera sig i samhällen och trädgårdar, samtidigt som den ökade markant i antal. Populationen idag beräknas vara mellan 500.000 - 1 miljon par. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck